I fredags var det dags. Jga kände att nått inte stod rätt till reda när jag åkte ifrån jobbet 14.00. Efter att jag hade hämtat O från dagis ringde jag J och bad honom komma hem så fort som möjligt. Jag mådde bläää. J kom hem vid 16 och vid 18 satte det igång. Kräksjukan!
Jag avskyr att kräkas. Vill inte, men vet att man måste. Jag höll på till 01 på natten. Då lugnade sig min mage, och J's tog över.
O vaknade 05.20. En mycket trött jag tog upp honom och gick ner med honom. Jag insåg gansk asnart att vi skulle behöva hjälp hemma att ta hand om O under dagen. Varken jag eller J hade sovit under natten. Klockan 07 vågade jag ringa till morfar, han lovade att komma och 09 stog han här. Då var jag helt slut efter att ha vaktat O.
Jag och J sov mest hela dagen igår. Det tar på krafterna att bli kräksjuk. O och morfar underhöll varandra hela dagen. Det var guld värt att han kom. Jag vågar inte tänka hur det skulle ha gått annars. Lilla O verkar ha klarat sig bra. Inga symtom alls. Var sjukan kom ifrån vet jag inte riktigt. Det enkla är ju att beskylla jobb för det, men det skulle faktiskt lika gärna kunna vara dagis.
Idag är vi upp och rör på oss. Planen är tom att vi ska ta en liten promenad ner på stan.
Usch! Stackars er!!1 ska man tro på bemanningen på arbetet så kan man ju tro att det kommer därifrån ;) Kram!
SvaraRadera