När man är hemma och pysslar med allt som man ska pyssla med (pekar på listan nedan) så har man ganska mycket tid att tänka. Det kan vara förödande! Jag överanalyserar minsta detalj i de mest oviktiga ämnen. Jag går och för små samtal med mig själv och kan komma på mig själv att fråga O om han tycker att det verkligen verkar vettigt med den här "finanskrisen" (O tittar på mig och ler, hur ska jag tolka det?), för att sedan komma på att han knappt vet vad finanser är och kris för honom innebär att få vänta 3s för länge på mat.
Om någon skulle komma hem till mig och gömma sig där jag inte ser den och sen studera mig under dagarna så skulle nog den personen få sig att antal skratt. Ibland försöker jag bli den personen själv (jag är nog lite schitz) för att få lite distans till mig själv och mina förehavanden. Då får jag mig allt som oftast ett gott skratt när jag inser hur jag håller på. Det är tur att dörren är låst så ingen kan komma in och titta på.
Hög igenkänningsfaktor!
SvaraRaderaDet är en märklig tillvaro, att vara hemma med ett litet barn. Man hinner avhandla världsproblemen framlänges och baklänges ett antal gånger varje dag.
Jag pratar högt med mig själv varje dag...
Tack för det fina du skrev inne på min matblogg! Du har gjort mig glasd för resten av dagen!