Jag kan inte påstå att gårdagen går till historen som dagen då mamman var pedagogisk. Jag var så rastlös i kroppen, barnen kröp in under skinnet, jag ville bara vara i fred. Hel tyst. Helst gör aingenting, eller i alla fall få göra det jag ville i mitt tempo. Men nej, så blev dte ju inte. Jag havr irriterad och korthuggen. Barnen var inte mer krävande än vanligt. Problemet var jag själv. Så är det vissa dagar.
Idag är det bättre. Det finnsen plan för eftermiddagen och hemmet är i något sånär ordning. Lilla R har precis somnat för sin förmiddagsslummer. Herr O leker och underhåller sig själv. Jag har fått kaffe. Solen skiner.
Jo, det blir bättre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar