Ikväll åka jag och mannen i mitt liv till Arlanda och möter
upp våra pojkar. Efter fem nätter hos morfar, E och vilddjuret är det äntligen dags
att komma hem. Dem har varit saknade de där två. Men vetskapen om att de är hos
människor som älskar dem och gör allt för dem, gör att längtan inte blir så
stor. Alltså saknaden är enorm, men längtan tar inte över.
Men idag kommer dem hem. Till varma kramar och fredagsmys. Och
till en helg som nästan är helt oplanerad. Eller nja, vi ska ju fira födelsedag
imorgon, lite i förväg, men det tar vi då.
Vem som fyller år?
Jag såklart :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar