För tredje gången den här veckan har jag gått upp ur sängen 05.00 för att sticka ut och springa 5km. På riktigt funderar jag över min egna mentala hälsa. För att detta är så olikt mig som det bara finns. Jag är en sjusovare. Jag ÄLSKAR att sova. Men nu alltså, upp innan tuppen och springa.
Det lär inte bli en vana. Men jag måst erkänna att det är ett rätt skönt sätt att kicka igång dagen. Alltså inte själva springandet, för det har nästa ihjäl mig, utan känslan efteråt.
Alltså, ingen vana.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar