Idag var det dax för Piggelinloppet. Förskolans alldeles egna lopp där det delas ut bananmedaljer till alla barnen. Men om jag ska vara riktigt ärlig tycker jag att min fina Herr O borde ha fått en "fantastisk kompis medlaj".
Polaren L ramlade och slog sig innan start. Hon ville inte vara med. Ledsen och mammig. Visst kom hon iväg, men med mammas hjälp. När herr O passerade dem sprang han på, stannade och vände sig om. Han gick fram till L, torkade hennes tårar, tog hennes hand och sen gick de loppet tillsammans. Jag kan säga att mitt mammahkäreta slog dubbelslag av stothet och glädje. Tänk den fina pojken därborta, som bryr sig om sina polare, är min. Jag har burit honom och med hjälp av pappan format honom.
Herr O min stolhet.
Och hur det gick i loppet. Jag vet inte. Herr O var nöjd och trött efteråt. Det räcker för mig. Och för honom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar