Så kom han hem pappan. Äntligen. Jag släppte allt vad barn heter och gick ut och satte på på altanen med fötterna i ett fotbad. Vin i glaset och chips brevid.
Så nu sitter jag här och tittar upp i skogen och bara njuter av att höra andras barn trilskas och fågelkvitter. Njuter av att för frösta gången sedan i söndags bara kunna släppa och slapna av. Herre vad denna veckan har varitt lång. Men vad smidigt det trods allt har gått. Killarna har varit fantasiska. Och trods att lilla R mest har velat bli buren de två sista dagarna har det flytit på. Men så har jag hela tiden haft en plan osså. Det löser sig liksom inte av sig självt. Man måste hitta en lösning. Så är det
bara.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar