Så blev det kväll idag igen. Pojkarna somnade gott och tryggt. Mamman kommer att göra samma sak inom en snar framtid.
Kvällar är lite vemodiga på något sätt. Tid för tanke och tacksamhet. Som en sammanfattning. Jag älskar verkligen mitt liv. Jag är där jag vill vara, men måste ofta påminna mig själv om att vara. Här. Och. Nu. Ibland känns det som om man jagar något. Det perfekta, ultimata. Få ett avslut, som om det skulle vara bra. Bocka av listan. Vilken lista? Och varför?
Här. Och. Nu.
Och lite tacksamhet och ödmjukhet.
För att jag är värd det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar