Fredag = Högvarv

De här veckorna som har passerat, och dem som komma skall. Vilket tempo vi håller. Både jag och mannen i mitt liv älskar våra jobb, skulle inte vilja byta ut dem, med det tempot som vi båda just nu håller är sanslöst. Flera gånger har vi slagits av att veckoplaneringen, eller morgondagsplanen inte håller. Som ett slag i ansiktet inser man att barnen, hur gör vi med barnen. vem hämtar, vem lämnar... Skuldkänslorna blir enorma, mamma hjärtat värker. Okej om det var en gång, men nu har det blivit för många.   

Jag kommer att skratta när jag ser tillbaka på det. Hur jag en söndagskväll drar i alla trådar jag har, för att barnen ska komma hem på kvällen från skola och dagis, innan just dem enheterna faktiskt stänger. tacksamheten växer i mig när jag inser hur många människor jag har omkring mig, som faktiskt ställer upp, och hjälper till, när jag barnens mamma, har klantat mig. 

Det kommer att lugna sig, jag vet att det kommer det. Men fram tills dess vill jag passa på att be alla omkring mig om ursäkt för min virrghet. Jag är inte virrg för att vara dum, ,just nu känns det som om det ingår  överlevnadsstrategin. 

Och så har det blivt vår. tacka Gudarna för det. 

Det gör lvet lite lättare när jag får gå barfota i gräset och ta en minut och bara njuta av det vackra.