Måndag = Generationer

Jag älskar det här. Att min treåring lär sin stormormor 89 år hur hon ska "laga mat" på plattan. Sen älskar jag när jag hör henne skrattandes säga "Mixern, igen!?!? Ja allt ska då mixas". Och sen älskar jag att se hur pojkarna med självklarhet inkluderar henne. Hon är visserligen gammal, men strunt samma, hon är vår kompis. 

Onsdag = Ingefära och Hälsosmarta

På mitt skrivbord på jobb

Just nu går jag igång på ingefära. Kanske låter det lite knäppt, men det är något med den där starka, stickande smaken. Den liksom kickar igång en. Just nu äter jag massor med Ginger Chew. Jag inbillar mig att det hjälper mig att hålla huvudet på topp.  Det är ingen hemlighet att  det är mycket på jobb just nu, och då är det som om min hjärna allt mer spanar in sig på snabba kolhydrater. Snabb energi som gör att huvudet hänger med kroppen (eller vi det kanske tvärt om?). Visst är ginger chew både ekologiskt, vegan och glutenfri. Men fri på kalorier är den inte, tyvärr... En hel del socker är det i. 

Så jag borde hitta ett alternativ sprang på det HÄR receptet på Hälsosmarta. Och visst låter det som ett fullgott substitut. Kanske till och med en perfekt och bättre ersättare. Man borde kunna blanda ner lite färsk ingefära med tänkte jag. Så att det blir så där stickigt i munnen.  Det lär ju inte bli som kolan ovan, sådär seg och härlig. Men vad sjutton, jag får min ingefära på ett lite nyttigare sätt. Och det är ju inte helt fel.

Så jag borde alltså baka... 

Och förresten så har Hälsosmarta en tävling just nu, där man kan vinna en Hälsosmarta Kickstart

Klart att jag ska vara med

Känns som om min kolhydratskrävande lätt överkokta hjärna skulle behöva just en sådan

En kickstart med nedvarvning och mindre kolhydrater

Tisdag = Semla med kärlek

Semmeldagen idag, om någon mot förmodan har missat det. Jag bakade egna semlor såklart. Lagom stora och mycket goda. Jag bjöd på dem i går när granntjejerna var över och kikade på House of Lola igår. Och väldigt passande blev det fyra över. Så idag, en tisdag, blev det efterrätt. Ingen klagade. 

Och idag har jag packat herrarnas väskor. För dem ska få åka på sportlov hos mormor. Skidor, skridskor och badkläder är med. Så sporta kommer dem att göra. Här hemma blir jag och mannen kvar. Två övertidsarbetande personer som nu kan arbeta övertid utan ångest i tre dagar. Underbart på sitt sätt.

Måndag = Familjesöndag

Igår hade vi en riktig familjedag. Herrarna lagade scones till frukost. Söndagslyx. Vi bestämde oss för att promenera ner till caféet och äta lunch där. Deras räksmörgåsar är fantastiska. Herrarna åt dock våfflor. Vilket jag tyckte var ypperligt. Då har jag köpt mig lite mer tid till jag behöver laga våfflor nästa gång. 

Vi tog vägen genom skogen hem. Det finns några enorma ekar där som är stormfällda. Det är spännande  att tänka på hur länge de stig upp, vad de har sett och upplevt. Herrarna filosoferade inte så mycket kring det, utan klättrade mest runt och lekte. Och inget fel med det. Det är ju roligt att leka. Väl hemma åktes det skidor på baksidan, vi försökte bli av med lite takras. Och jag satt i solen och laddade med energi inför veckan som komma skulle. 

Och på kvällen åkte en länge efterlängtad vän fram. Grillen! Alltså, på riktigt, hur gott är det inte med grillat, allra helst när man har haft ett uppehåll på två månader.  Njutbart!

Och så spelade vi "Splat"

Hela familjen

Mannen i mitt liv vann

Punkt...

Söndag = SBAR och krage

Jag ramlade ju liksom av den där hästen igår. Galopp, hopp över dike och flygande Anna (mannen i mitt liv flög av 3s före mig, men siktade bättre och landade i en mjuk snödriva...). Landade på is, på ryggen, ingen skyddsväst. tacka sjutton för att det gjorde ont. Jag var lite öm i nacken, tänkte, det kan man ju vara efter ett sådant äventyr. Men så tog jag mig i kragen och ringde i alla fall till 1177 (efter 4 timmar), bara för att försäkra mig om att det inte var någon fara (jag blir lätt hemmablind....). Jag fick prata med bästa sköterskan på bygget, en gammal kollega som skrattade åt mig när jag började med att redogöra (ala SBAR) för vad som inträffat.  Då jag hade full rörlighet, inga domningsar/stickningar och ingen amnesi, var vi väl överens om att det inte var någon fara. Hon skulle bara dubbelkolla med ortopeden....

Och ungefär här tänker alla som någon gång varit med i svängen "Jaha.... då är det bara att åka in då..." Och så blev det. Herr ortoped tyckte att jo minsann, det där lät väl sisådär. Så efter lite gentjänster av bästa taxigrannen anlände jag till akuten. För att inse att det var dum dag att göra illa sig på. Cosmic (datajournalen) låg nere. Inte direkt så man jublar. 

Jag lyckades dock övertalla triagen att jag inte var ett jätte-trauma, och undslapp på så vis kirurgerna. Jag fick gå direkt till ortoped. Som för övrigt hittade en öm punkt (jätte ont faktist) på en kota som han minsan hävdade var en misstänkt fraktur. Och ungefär där åkte den ökända kragen på. Och den eviga väntan på röntgen började. 

Jag hade dock varit klok nog att packa med "Fakiren " i handväskan, så jag hade något att underhålla mig med. Men att läsa med den där kragen på, som dessutom var för stor, var en utmaning. Men vad sjutton jag gillar utmaningar och läste på i de mest obekväma ställningar. 

När väl CT-halsrygg var klar, tog det 30min, så åkte kragen av. Inga frakturer, utan bara rejält mörbultad (vad va det jag sa!?!?!).  Så summa summarum. Jag kan nu med säkerhet säga att det där med att rida häst är en farlig sport. Hittills har jag ramlat av samtliga gånger jag provar den (antal gånger provat =1). Men trods detta, så känner jag idag att tusan, det där borde jag göra om. Alltså, inte att ramla av, utan att faktiskt rida häst.  Men då ska jag bannemig ha en skyddsväst på. För annars kommer inte kunna slappna av. Och mannen säger det samma. Det där måste VI göra om! Tillsammans-tid. 

Så, hur jag firade alla hjärtansdagskvällen?

Jo, på akuten, med en nackkrage läsandes om en Fakir som fick plats i ett IKEAskåp

Sämre har man ju haft det

Tror jag 

Men det tog jag igen idag. Men mer om det imorgon. 

Lördag = Bröllopspresent igen

Så har vi bröllopspresentat lite igen. Denna gång stod det ridning av islandshäst på schemat. En tvåtimmarsritt. Jag , som enbart ridit i en kvart när jag var sisådär 11år, var en smula nervös. Jag har respekt för den kunskap som faktiskt krävs för att man ska kunna rida. Det var ny kunskap bara att ta sig upp på den fyrfota....

På med en lånehjälm och iväg bar det.  Mest skritt blev det. Men vi provade även på tölt, trav och galopp. Och allt gick prima. Hästarna var lite busiga, och provade hur viljestarka vi var som satt där bak. men efter en sisådär 1,5 timme började de bli tillräckligt trötta för att göra som vi sa. Instruktören, en tjej som åker 1,5 timme enkel fem dagar i veckan för att rida på "fritiden", var mäkta imponerad av oss. Hon trodde inte på oss när vi sa att vi var totala nybörjare. Vi hade visst god balans, styrka och vilja. Och jag som mest kände mig som en skuttande liten gelehög där på sadeln. 

Det var en rolig present, och något som vi aldrig hade bokat själva. Nu planerar vi för träningsvärk deulx imorgon och laddar med en bastu för att eventuellt mildra smärtan som komma skall.

Jag känner redan av rumpan....

Fredag = Som på ett tåg

Det snurrar på. Det är som att sitta på tåget. Man reser, vare sig man är redo eller inte. 

Och det är fredag. Äntligen tycker hela familjen. Herrarna har varit svårväckta hela veckan. Vill inte vakna, vill ligga kvar i värmen under täcket. Och jag förstår dem. Det vill jag med. 

Jag var hos sjukgymnasten igår. Och visst hade det blivit lite bättre, men inte helt bra. Så hon tyckte att jag skulle köra på med ryggresningarna i en vecka till. Till saken hör att jag pausade dem sedan i måndags då jag upplevde att de knappt hjälpte.  men hon hävda bestämt att jag ska fortsätta. Så nu kör vi väl en runda, och ser vad som händer. 

Nu ska jag plocka ur färdig tacofärs och tacobröd ur frysen. Är det fredag så är det tacomiddag.

Tisdag = Istället för

Förkylningar och hosta gör sig påmind hemma hos oss. Och därför bestämde vi vuxna att simskolan får vänta en vecka. Det där med badhus och fförkylningarär inte den bästa av kombinationer. 

Det var ett klokt beslut. Herr O såg ut som om han skulle somna mitt i middagen nu ikväll. Han är trött, hängig och hostig. Nästan på gränsen till vab-varning faktiskt. Vi får se hur han mår imorgon. 

Så istället för badhus blev det badkar här hemma. För tvagas behövde de två herrarna. 

Nu väntar pyjamasar och bokläsning. 

Och god natt. 

För hela lilla familjen

Måndag = Home is

HÄR

Är den inte klockren! En ord-tavla helt i min smak. Lite knasig, lite lustig men oj så rolig. Och så sann. Ett tydligt täcken på att våra liv mer och mer är beroende av att vi kommer åt det stora nätet. 

Att vi är en del av nätet.

Ömsesidigt. 

Söndag = Bröllopspresent

När vi gifta oss i våras, önskade vi oss tid tillsammans. Och vi fick massor av fina presentkort på stunder att spendera tillsammans. Hittills har vi avverkat finrestaurangen K9 och fika på Winerkonditoriet. 

Och idag var det alltså dax igen. Denna gången utnyttjade vi presentkortet på barnvakt i kombination med brunch på Långholmen. Herr O befann sig redan hos barnvakten, bästa morbror med fru, så allt vi behövde göra var att lämna av herr R. Allt gick enligt plan, vi höll tidsschemat till punkt och prickat. Vilket i sig är en bedrift. 

Väl framme på Långholmen tog vi oss först en liten promenad runt ön. Vädret var strålande sol och snålblåst. Men vi hankade oss runt en bit, och njöt av utsikten av huvudstaden. vackert är bara förnamnet. jag konstaterade att det skulle vara mysigt med en helglägenhet i staden, men mannen i mitt liv konstaterade snabbt att det är billigare att bo på hotell alla helger i månaden, än att ha en lägenhet. Och så slipper man ju städa. Så där slog vi hål på den drömmen. 

Sen var det dax för mat. Och oj vad gott det var. Vi åt, pratade, smidde framtidsplaner och gjorde catch up. Och åt ännu mer. För de var så gott, och så trevligt. När vi var mer än lagom mätta, begav vi oss till fängelset. Vi kan ju inte ha varit på Långholmen utan att besöka fängelset. Så efter maten stapplade vi runt i ett fängelse, tittade på modellen av en gilijotin, steg i i en gammal cell, läste om olika straffmetoder och förundrades över att fängelset var i bruk fram till år 1975. 

Sen var det dax att hämta våra herrar. Efter ett snabbt stopp hos syster/moster och hennes katten, för en snabb snackis och "när vi ändå har vägarna förbi" vist styrde vi mot bror/morbror och fru. Och det första vi möts av i hallen är ett par ben som sticket ut ur en koja, och en herr R som säger "jag SKA INTE åka hem!". Benen tillhörde dock inte herr R, utan fru M som bestämt skulle vara i kojan hon med. Efter lite lek, och övertalning fick vi med båda herrarna hem. Och ja, dem somnade gott i bilen båda två.

Så en hel dag som blev en bröllopspresent.

Underbart.

Nästa helg kör vi en annan typ av bröllopspresent

En som kommer att leverera träningsvärk.

Lördag = Jag fick förtroendet!

Att trycka på en knapp. Javisst, en liten liten knapp i en av våra termostater till golvvärmen.  Jomenvisst, sakta men säkert får jag också hänga med killarna i huset. Jag håller mig dock till knapptryckande. Det där med att bygga kretskort och löda får dem sköta själva. 

Och varför det behövdes tryckas på knappar? Jo, men för att golvvärmestyraren från UPNOR hade gått sönder, igen. Vi började misstänka att så var fallet när vi enbart hade 15 grader i badrummet. Det är lite väl kyligt 05.30 på morgonen, eller förresten, det är apkallt när som helst på dagen. 

Men nu är den lagad, och jag fick vara med vid installationen.

Stort!

Fredag = I solen mot väggen

Det har slutat att snö. På himlens syns några tunna moln. Och solen strålar med sin fulla kraft. Det är fantastiskt väder ute idag. Om jag inte hade lovat min kropp att jag inte ska träna denna veckan, så hade jag snörat på mig löparskorna och dragit ut. Men kroppen behöver vila. Och då få jag helt enkelt vänta. 

Jag var hos sjukgymnasten i morse. Åldersrelaterad ryggont blev domen. så nu ska här svankas för att trycka in diskarna på plats igen. Sjukgymnasten konstaterade snabbt att, ja, du har ju en väldigt rörlig rygg... Och ja, de där åren med gymnastik har satt sina spår. Men svanka ska jag nu alltså, Något som jag alltid har blivit itutad att det ska du INTE göra. Menmen, alla dessa rön. 

Så nu gör jag så här tio gånger om dagen. Japp, även på jobb. Håller tummarna att det ska hjälpa. 

Torsdag = Allt på en gång

Ombyggnation, kollegan slutar och all time high med nyfödda. 

Joddå, jag hänger med.

Jag är en seg typ som på något sätt håller näsan ovanför ytan

Med bravur

För jag vet inget annat

Och jag tänker inte klaga, för inget löser sig, om man inte löser det. 

Så jag hittar lösningar

Men om jag ser lite sliten och trött ut, så stämmer nog det med verkligheten. 

Då kan jag behöva ett hejar rop

Att någon ser mig och mitt lösande

Det är allt som behövs för att jag ska få nytänning

och fortsätta lösa

För snart är ombygget klart

Ny kollega på plats

och bebisarna större.

Och då kommer jag med stolthet se tillbaka på tiden

då jag löste allt med bravur

Tisdag = En babys vy

Så här ser vyn ut för babysarna på jobb när de ligger på skötbordet innan på mitt rum. Jag förstår att dem blir lite upprörda ibland när jag kikar ner på dem. Men mobilen är fin i alla flal. Alltid något. 

Tisdag, och jobb. Barnen kommer på löpande band.  Det är nyfikna 18 månader, truliga 5 åringar, pratglada 3åringar och nyfödda världsmedborgare. Förstå vad underbart det är att få vara en del av alla dessa barns uppväxt. Att få vara vissa föräldrars trygga hamn.  Drömjobb? Javisst! Jag anser mig vara rätt person på helt rätt plats. 

Annars så är det en tisdag med obligatorisk simskola för herr O. Han har blivit så himlans duktig på att simma. Nu kan vi släppa honom i djupa bassängen, utan flytetyg, och han simmar som aldrig förr. Stolt som en höna är jag. Och så herr R såklart. Han simmar mest under vattnet han. Med simpuffarna och simglasögonen på. 

Så välkommen tisdag!

Nu kör vi!

Söndag = Vinterhelg

Vilken vinterhelg vi har haft. Mannen i mitt liv, herrarnas pappa, har varit i fjällen och gottat sig på kick-off. Jag och pojkarna drog till mormor redan i fredags för att ha en myshelg tillsammans. Och vilken helg det blev!

På fredagen drog jag på  mig mina broddar och drog ut och sprang. I mina gamla kvarter. Lite nostalgisk blir jag alltid när jag passerar huset där jag växte upp, hallen där jag tränade gymnastik och tunneln till centrum vars backe det tog år innan jag besegrade med cykeln. 

Och på lördagsmorgon premiärade herr R att åka skridskor, inomhus. Knasigt tyckte lantisarna. Det blev ett helt varv med hjälp av rollatorn för herrn. Herr O därimot börjar nu få till snitsen och körde en hel del varv med mormor. Efter lunch och massor av spelande av bordsspel så var det min tur att premiära mina längdskidor. 

Jag räknade ut att det är minst 18 år sedan jag åkte längd senast. Hej och hå! Tekniken lämnade mycket att önska vill jag lova. Jag hankade mig runt 4km. Jag hade klarat flera km till, om det inte var för att jag hade på mig täckbyxor, skidjacka och därför svettades som en fontän. Men jag fick mersmak vill jag lova, så nu vill jag hitta ett spår som inte ligger allt för långt hemifrån. Herr O körde också han längdskidor. Riktiga sådana. Han hängde på första km, men bröt sedan för att åka snowracer istället. 

Och idag har vi skottat. För oj vad snö det har kommit, och fortsätter att komma.

Det blir nog ett träningspass innan vi kommer iväg till jobb imorgon bitti.