Måndag= Delfinariet

Det är något magiskt med delfiner. Något som trollbinder en. Jag älskar att titta på barnen när delfinshowen är igång. Se hur dem reagerar och bara blir stilla av förundran. 

Det var första gången för lilla R. Och även fast han var så trött så nästan började gråta, var tröttheten som bortblåst när showen drog igång.  Vi satt längst ner. Alltså så långt ner som man kan möjligtvis sitta. Med benen under avspärrningen och i plaskzon. Och vi kunde inte ha suttit bättre. 

Och herr O har bestämt sig. Han ska inte längre jobba med mamma när han blir stor. Han ska jobba med delfiner. Och jag förstår honom, och blir nästan lite avis. Jag vill vara liten igen med stora drömmar.