Ibland funderar jag över det där som är viktigt, vem som bestämmer vad som är viktigt för mig. Och hur jag prioriterar det som är viktigt för mig. Lite som en inventering i varför livet är som det är. Prioriterar andra åt mig, eller gör jag det själv. Vad är det jag försakar för att vissa delar ska få ta större plats? Och det jag försakar, spelar det någon roll.
För mig är det viktigt att jag gör avtryck. Att jag bidrar till att varje dag göra världen nära mig lite bättre. Lite gladare. Lite lättare. Att människor jag träffar känner att de är viktiga, och att det är positivt att vi alla är olika. Jag behöver inte ut i stora världen och dräpa drakar. De finns gott om drakar runt knuten, som många väljer att inte se. Men jag ser dem, stora som små.
Och sen är mina pojkar viktiga. De är två potentiella världsförbättrande världsmedborgare som vi har skapat tillsammans. De kommer att dräpa drakar och sprida glädje. Och nu pågår modelleringen, uppfostran för den som gillar det ordet bättre, av dem. Jag vill att de ska känna att de är viktiga, och att de kan göra skillnad.
Sen har vi honom, mannen i mitt liv. Den tålmodiga. Den varma. Min egen Skalman. Mannen som kan bygga en gardinstång av en motorsåg om han så fick för sig. Mannen med de varma händerna och det mest underbara skrattet på denna jord. Mannen som får mig att längta hem. Du är viktig för mig. Viktigast faktiskt.
Det är klart att det finns mer viktiga saker och människor i mitt liv. Och det går som i vågor. Men mina fasta värden blir de samma oavsett vilken storm som drar förbi. Och det är en trygghet att veta för mig.
Sen tycker jag att vi alla borde ta och dräpa lite fler lokala drakar. Men det är bara min lilla naiva åsikt.
