Jo, men här min sjuåring. Med visst problem att äta knäckebröd. Under förra veckan lyckades han med konststycket att tappa två tänder. Och tandfeen levererade dubbla guldpengar, per tand. Jag fick äran att dra ut den första tanden, som hängde på en tråd och hade varit svart någon dag för länge. Den andra drog han ut själv, och var såklart stolt som en tupp över detta.
Det är något speciellt med när tänderna faller. Helt plötsligt blir han så stor. Eller snarare, inser jag att han är så stor.
Min lilla stora herr O.
Älskar dig till stjärnorna och tillbaka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar