Så smälte snön bort. Och under dess tidigare täcke kryper nu vårlökarna fram. Som en påminnelse om att det sker ting, även om vi inte kan se dem. Att det pågår processer som vi inte alltid ser.
Jag önskar nu att våren inte kommer för fort. Att den tar sin tid. För någonstans är det ju ändå väntan och längtan som är det stora. Processen fram till målet. Att få följa knoppen, varje dag, tills dess att den slår ut i blom.
Det finns en symbolik i det där, som jag kan ta lärdom av. Att inte ha för bråttom. Att se processen som en del av målet. För annars står man där, med blomman i handen, redo att slänga den på komposten, funderandes över vad målet var.
En symbolik att ta lärdom av.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar