Litens etta

Japp, där inne bor liten. I en liten etta som så sakteliga börjar bli för liten.

Hur mår du är en fråga som jag få ofta. Känslan är lite som en val på valium. Stor och seg.  Blir flåsig för minsta lilla, sover halv dåligt, otymplig, svullen. Men annars prima. Jag upplever att jag mår bättre denan gravidigtet än vad jag gjorde i förra. Och ja, jag tänker jobba fram tills beräknad förlossning, och nej, det är inte jobbigt. Det är mer utmanande bara. Jag tror inte att jag skulel stå ut med att gå hemam och skrota när jag mår så bra som jag gör.