Illamåendet ligger verkligen som en dimma över mig just nu. Jag trodde inte att det kunde påverka mig så mycket som det faktiskt gör. Okej, jag kräks inte, och det är väll alltid en tröst. Jag försöker äta vettigt, har tom börjat äta ordentlig frukost, men det hjälper föga. Det är nog bar att hålla ut och förlika sig med att det kommer att vara så här ett antal veckor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar