Fredag = Ekstedt

Vi hade en Stockholmshelg förra helgen mannen i mitt liv och jag. Huvudmålet var musikalen Chicago som just nu går på Stockholms Stadsteater. Musikalen var bra, inget extraodinärt, ingen gåshud, men bra och sevärd. Och som vanligt när jag går på stadsteatern så var det någon som var naken på scenen. Det slår aldrig fel. 

Efter musikalen träffade vi två goda vänner som vi ser allt för lite av. De hade fått i uppdrag att boka in oss på en bra restrang i stora staden.  Valet föll på Ekstedt. Och vilket ställe! All mat lagad över öppen eld (vilket medförde att vi luktade scoutstuga i ett helt dygn efter besöket).  Det var en matupplevelse som jag inte skulle vilja var autan. Vi åt under 3,5 timme. Njöt av fantastisk mat och av bästa sällskapet. Känslan när vi blev utkörda därifrån var att detta måste vi göra om. så snart de bytt meny. Det må vara en kostsam middag, men den är värd vart ända öre. Det räcker med ett resturangbesök om året, bara jag får gå till Ekstedt's.

Fredag = Favoritmat

Vi sitter på golvet och tittar i en djurbok tillsammans, jag, herr O och lilla R.  Plötsligt säger herr O:

Mamma, vet du vad som är min tredje godaste mat?
Nej, vilken då?
Marulk!
Jaha, men vad är det som är innan då?
Kycklingklubba och hummer

Jaha.... så om någon vill imponera på Herrn så vet ni nu vad ni ska servera...

Torsdag = Vit soffa

Det här med att han en vit soffa och samtidigt ha barn är lite av att ge sig själv en utmaning. För hur länge är den egentligen vit?  Alltså, hur lång tid tar det innan den tar en nyans av gul/grå/fläckig/vit? Inte allt för lång tid kan jag meddela. Det äts, sovs, smörjes, och dricks i soffan. Och vi är inte sådär noga med att skydda den med handdukar, filtar och dylikt. 

Hemligheten heter att ha dubbla uppsättningar med klädsel till soffan. Idag tröttnade jag på all smuts, och klädde helt sonika om soffan till en ren klädsel. Den smutsiga ligger nu i tvättmaskinen tillsammans med en ansenlig mängd klorin. Jag vet att klorin inte är det bästa för miljön, men om jag inte använt det så skulle jag köpa en ny klädsel, och det är ännu värre för miljön enligt mig. Så ja kör hårt på klorin. Och när klorinandet är klart, kör jag klädseln igen i en vanlig vittvätt. Och om det fortfarande finns fläckar kör vi med galltvål. Och är det fortfarande fläckigt och gulaktigt är det bara att börja om hela proceduren. 

Så hur håller man en vit soffa vit?

Dubbelklädsel och klorin

Punkt

Tisdag = Ögoninfektion

Så, då har vi tisdag, och helt plötsligt fick jag en dag så jag kan tanka solljus. För idag är lilla R sjuk, och då kan vi "fira" med en promenad i ljuset. Inget ont som inte har något gott med sig. 

Men såklart är det synd om lilla R. Han har feber, ögoninfektion och krupp. Det gick helt enkelt inte att åka till dagis idag.  Han verkar dock inte allt för modfälld över det där han nu sitter i soffan, men en jätte tekaka och festis till frukost. För så är det. När man är sjuk får man äta frukost i soffan. 

Viss är det tråkigt att jag vabbar. Och just idag när jag skulle prata sömn med föräldrarna på föräldrautbildningen. Jag övervägde en stund om lilla R skulle få följa med till jobb en sväng. Men en ögon infektion bland friska nyfödda barn är ingen höjdare. Så förnuftet sa ifrån och nu är vi hemma. 

Här hemma idag ska jag passa på att tvätta. Och få mig en promenad. Sen ska ja sitta i soffan med liten och febrig. Ta en lång dusch tillsammans med blötdjuret. Och läsa en och annan saga. 

Måndag = Ljuset

Jag är som sagt dränerad just nu. Jag orkar med det jag måste, men knappt mer. När jag vaknar funderar jag över när jag får sova nästa gång.  Jag blir trött på kvällarna, tidigt, och sörjer att jag inte orkar ta mig för sakar efter att pojkarna somnat. Jag hamnar i soffan, läser, tittar på klockan och går och lägger mig. 

Jag inbillar mig att det är mörkret. Att bristen på ljuset påverkar mig mer än vad jag vill tro. Tidigare har jag kunna insupa ljuset på dagtid då jag jobbat kväll. Gått ut och andats på ett annat sätt. Jag tror att det dör det som har gjort att tidigare höstar inte har varit lika jobbiga. Jag letar förklaringar. Och lösningar. Jag springer, och tror att det gör mig väl. Att luften i kombination med muskelarbete gör mig gott. 

Så jag letar förklaringar, och lösningar. 

För jag behöver komma ut ur dimman.

Söndag = Blötdjur

Lilla R är ett blötdjur. Och det senaste är att duscha. Länge!  Och att spruta vatten på duschdörrarna och sedan torka dem med fönsterskraparn, Om och om igen. 

Annars så har vi firat söndag idag. Med innebandy, tårtbakning av killarna och morfar, tomtfix och den obligatoriska söndagslaxen. Pojkarna störtade i säng innan 19 båda två. Lilla R sover redan lugnt i sin säng. Jag är lite orolig för krupp där. Han hostade misstänksamt i morse. Så mentalt har jag ställt in mig på en natt på balkongen, inlindade i duntäcken. Jag håller tummarna för att det inte blir så, men någon stans måste jag ändå förutsätta en sömnlös natt, i hopp om att bli positivt överraskad...

Så nu är vi nästan redo för en ny vecka. Det är bara tvagningen av oss vuxna kvar.  Och sen kör vi ny vecka. Fullt ös medvetslös... 

Lördag = Nattbesök

Veckorna rullar på. Och jag är tröttare än tröttast på kvällarna. Nästintill matt. vardagen har visserligen blivit enklare, men intensivare på något sätt. Idag så somnade jag och sov två timmar på eftermiddagen. Det känns som om jag har sockerdricka i kroppen. Matt. 

I helgen så har vi nattbesök. Morfar är här. Sover i underslafen hos herr O. Vilket herr O är sådär nöjd med. Han snarkar ju. Men förutom just snarkande är han mer än efterlängtad. Man hittar morfar oftast på golvet. Lekandes eller läsandes.

Så pojkarna njuter, och vi föräldrar med. Utökad familj i några dagar. Inga konstigheter. Inget städa inför besök,  inga flådiga middagar. Utan utökad familj med fokus på samspel.

Måndag = Försöka förklara

Herr O saknar produktion av tillväxthormon. Så är det, varför vet vi inte. Det gör att han måste ta sprutor varje kväll, för att kompensera för ickeexistensen. Och det är jobbigt. Inget roligt. För det göt ont en av tre gånger. Så ont så han gråter. Men han är tapper, Slingrar sig inte, sitter still. Men visar med hela sitt varandra att han inte vill. Och vi försöker förklara varför. varför det är så viktigt. 

Och idag var vi på årskontroll. Och jag bad doktorn förklara varför. Men det gick sisådär. Han förklarade bra, men herr O orkade inte lyssna. För att han är 6år och vill vara fri. 

Det är svårt det där. Jag vet att vi gör rätt, för om han inte får medicinen så får det kkonsekvensersom kommer att hänga med resten av herr O's liv. Jag vet att vi gör rätt, även fast det gör ont, både i herr O och mig. 

Så jag fortsätter att förklara. hjälper honom att se vinsten. Fast det är svårt att se vinsten, när det var så länge man upplevde förlusten. Speciellt när man är 6år. 

Söndag = Premiär

Regnet har öst ner på oss idag på eftermiddagen. Och det kändes som om det aldrig riktigt blev dag. Solen kom aldrig riktigt fram. Så nu ikväll tänder vi första brasan för säsongen. Det kändes som helt rätt dag. 

Annars har dagen gått åt till den obligatoriska innebandyträningen, en hel del springcyklande med lilla R, spelande och pusslande, byggandes av briojärnväg och samtal framför brasan. 

Och planering inför nästa vecka. Hur jobbar du? Hur jobbar jag? Hur ska jag få tid att springa?

Men det är ännu timmar kvar på söndagskvällen. Och de firas med ett glas vin och bastu.

Söndag = Frukost

Just nu står pojkarna i mitt liv och bakar frukost. Det blir scones. Söndagsfrukost. Lyx. Herr O försöker memorera receptet så han ska kunna baka det själv. Och det låter lovande. Förstå att kunna bli väckt av sönerna som har bakat i ordning frukosten alldeles själva. Det ser jag fram emot. 

hur det gick att springa igår? Joddå, jag masade mig runt på fantastiska 54:06. Jag hade ett mål att komma under 55min. Dock trodde jag inte att det var realistiskt, så allt under 60 min hade varit godkänt. Lyckan när jag insåg att jag gått under 55 min var underbar. Endorfinerna sprutade. Nu är det ingen fantastisk tid om man jämför med andra. Men det tänker jag inte göra. jag jämför med mig själv, och då ör det den bästa tiden jag någonsin har gjort på milen. 

Lördag = Snart dax

Fokus denna vecka har legat på att hålla mig frisk och att vila mig i form. för idag gäller det.  Jag ska springa mitt första milen lopp sedan 2003. Helt sanslöst. 

Och jag är lite nervös. Mest för att jag ska ta ut mig för mycket i början, så jag tar slut för tidigt. Springa en mil, et vet jag att jag kan, men det är farten som oroar mig. Loppet är ett asfaltslopp och banan är flack. Helt tvärt emot vad jag är van att springa med andra ord. Men det kan ju båda gott för farten, hoppas jag. 

Jag åker själv till Eskilstuna. Min hejjarklack stannar hemma och inviger bygget av ladugården nästgårds. Ett bra val, då jag tror att pojkarna hade tröttnat redan i samband med att jag hämtar ut nummerlappen. 

Men snart är det dax att packa in sig i bilen. Och fara mot en utmaning. 

Tusan vad bra jag är.

Måndag = Föräldramöte

Var på föräldramöte idag. Det var ett fasligt massa tjat om läroplanen. Och ja, den är viktig. Men ibland känner jag att det blir lite väl mycket. Han är knappt tre år! Han tror fortfarande att allting har en själ (dumma sko!) och har ingen förmåga till att koppla ihop handling och konsekvens, än mindre göra kloka val utifrån erfarenhet. Spontant känns det som om den naturliga leken, måste mätas och vetenskapifieras, för att sedan få kallas pedagogisk verksamhet... Visst, det är bra med syften, mål och utvärderingar. Men det känns som om barnet, individen, den lilla själen, glöms bort, till förmån för vetenskapligteori. Först vetenskapen, sen barnen, istället för tvärt om.

Men vad vet jag, jag är inte utbildad inom ämnet. Jag är bara en förälder som hoppas vid min Gud att de som tar han om mitt barn om dagarna vet exakt vad dom håller på med. Och att dem är ödmjuka inför uppgiften. 

Jag borde ha stället några frågor på det där mötet. Men jag kom mig inte för. För jag var inte säker på att jag ville höra svaret. 

Hur tryggar ni mitt barn så han känner sig trygg hos er och att han utvecklas som person, till den han är...? Hur hjälper ni honom att bli sig själv, och förstå sig själv, i relation till omvärlden. Och hur jobbar ni som personal för att det ska finnas en  ständigt "trygg hamn" hos er som han kan tanka ifrån när han så behöver?

Så självklara frågor som jag som föräldrar går och funderar över, men väldigt osjälvkalara för pedagogerna, då jag aldrig har hört dem spontant prata om dem.  Nästan lite läskigt att kan tyckas. 

Måndag = Morgonstund

Jag behöver sovmorgon på måndagar. Helgens alla aktiviteter gör sig påminda just på måndagsmornar. Rimligt borde då vara att man startar måndagar lite lugnare. Lite mer piano. Inte som idag, kastas in i dagen och jobbet. Det är få som älskar måndagar av just den anledningen. De är trötta och helgmosiga, men ska på något sätt ändå prestera mer än maximalt. Det där med mjukstart på veckan verkar vara få förunnat.

Jag undrar om det finns någon arbetsgivare därute som skulle se en vinst i att ge sina anställda sovmorgon på måndagar, låt säga 1,5 timme sisådär. Jag inbillar mig att det skulle göra skillnad för många. 

Söndag = Gladkänsla

Den här helgen lägger jag i en ask och tar upp de dagar då livet känns tungt. Jag har gått runt med en gladkänsla i magen hela helgen. 

Lördagen spenderade familjen alltså på olika håll. 

Lilla R hemma hos moster Där han målade ljus, pressade jos, gosade med katterna och lekte lekpark. Och klämde tre potioner med köttbullar. 

Herr O var hos morbror och bästa M. Där bakades det kladdkakemuffins, fingervirkades, åts tacos och spelades katt Mario. 

Och mamman och pappan promenerade omkring på Älvsjömässan. Där handlades det kranar, choklad, fyndades lampor och konstaterades att det var fasligt mycket folk.

På kvällen sammanstrålade vi hemma hos morbror. Alla otroligt nöjda över dagen.  Och ja, vi somnade ovaggde, jag straxt efter barnen. 

Och idag har vi monterat kranar, klippt pojkarnas hår, hängt i innebandyhallen, jag har sprungit milen, vi har spenderat nån timme i svampskogen. Och framför allt har vi njutit av att vara tillsammans, utan gnissel. 

En helg med gladkänsla!

Lördag = På väg

Lördag idag. Och vi är påväg. Herr O är laddad. Han ska spendera hela dagen hos morbror. Och han är laddad. Han har sovit dåligt och vaknade tidigt. Fjärilarna fladdrar i magen.

Lilla R ska få vara hos moster. Väskan är packad med utkläder och Hugo. Förr man kan faktiskt sova hos Fi mamma

Vi vuxna ska spendera dagen på hem och villa mässan. Barnlösa.

Jag tror att samtliga i familjen kommer att vara slutkörda när vi landar hemma ikväll

Fredag = Återkommer senare

Fredag och halvdag!

Ska firas med dödsfemman på björnö och tacos.

Och en vända på ICA.

Sen har jag fått en present av mannen i mitt liv. Japp det har med elektronik att göra. Återkommer senare kring det.

Nu vakna, borsta tänderna och hopp in i bilen.

Onsdag = Höst känsla

Jag dricker massor med te just nu. Flera koppar om dagen.  Och jag är kräsen, det är inte alla teer som duger. Nej jag vill ha clipper tea. Gärna örtte. Som man kan klunka in på sena kvällen, utan att fundera över koffein. 

På kvällarna spelar vi kort med herr O, och leker med lilla R. Vi ser till att få familjetid. Kvalitetstid när kvantiteten sviker.  Vi slopar tv och lägger tiden på varandra. Också äter vi middag tillsammans, varje kväll, hela familjen med tända ljus.  Själva maten är allt som oftast inget speciellt. Vardagsmat. Men vi sitter tillsammans, det känns viktigt.

Sen har sotaren varit här. Och inspekterat kakelugnen och kaminen. De gick igenom utan anmärkning. Så nu kan vi fortsätta att elda oss igenom hösten. 

För visst är det höst nu. På riktigt.

Även fast herr O vägrar att sätta på sig jackan.