När grannen, finaste J (HÄR), frågade om jag skulle ut med
ut och cykla på småvägarna tvekade jag först. Jag har ju ingen cykel, annat än
min damtralla och den går enbart på asfalt. Jag hade ju tänkt köpa mig en
skogscykel, men det har inte än blivit av. Men när granne två lovade att låna ut
just en skogscykel så kunde jag ju inte längre säga nej.
Och nu stod den där, som en räddande ängel. Så jag och J
begav oss ut på äventyr. Och oj vad skoj det var. Vi avslutade med att ta en
skogsstig, som ingen av oss hade vare sig gått eller cyklat på innan. Jag tror
vi skrattade oss igenom skogen. Stolta som tuppar när vi kom ut på andra sidan.